Höjdhoppning...

Godmorgon!
 
Så var då tävlingsstarten avklarad, eftersom det var ganska många helger sen som vi var ute sist så kändes det lite som "premiären" på nytt... inte minst för Nenne som inte ens varit iväg och tränat någon annanstans än hemma.
Övertaggad häst redan på stallgången och när jag hoppade upp på plats tog det ett bra tag innan han kunde skritta, hehe..!
 
Jag hade bestämt mig för att rida fram ganska länge eftersom jag visste att han skulle vara ganska taggad ( = spänd) och vi skulle ju ändå bara starta en klass. Han kändes bra på framridningen, framhoppningen blev lite kort men han kändes väldigt fin, bjöd bra på hindrena och lyssnade!
Planen var att ta ett hinder i taget, låta honom vara lite "fri" som han gillar, bara galoppera på och inte störa honom för mycket.
 
Väl nere vid banan så blev han stressad/taggad eller någon slags kombination och skulle inte alls in på banan och visade sina allra finaste cirkus konster - stå på bakbenen.. suck! Inge idé att stressa upp sig, klappa lite och ta om det ingen.. Vi fick bli ledda in på banan och så var det bara att ge sig iväg eftersom vi redan fått startsignal!
Han bjöd jättefint på ettan, lite tittig men hoppade bra när jag la på ben, samma på tvåan och trean men sen tvärstopp på fyran. Han bjöd på hindret, kom perfekt men icke.. två stopp och sen uteslutna..
Jag vet fortfarande inte riktigt varför... hans lilla reptilhjärna kan bli lite "överhettad" ibland men då brukar han inte ens bjuda på hindrena (som i Högbo) så min bästa gissning är att han blev lite försiktig pga av underlaget (som han i normala fall inte brukar bry sig om) eftersom vi vurpade på Runsten. Kanske därför han överhoppade sig så rejält också? När jag kom ut från banan såg jag även att ena framskyddet satt rejält på sniskan så det kanske också var ett störningsmoment..? Vem vet, svårt att alltid veta vad som försigår där mellan öronen..
Han var iallafall pigg och glad efter vi kom ut från banan så jag passade på att rida en ganska lång sväng på deras fina ridväg och varva ner! 
  
Nog för att han brukar överhoppa sig men denna gång tar nog priset, kolla in tvåan!
Jag är nog en av de få som kommer ut med ett stort leende på läpparna när hästen vägrat ut sig... hihi!
 
Det har alltid varit jättesvårt att veta hur mycket jag vågar gå på honom när han stoppar inne på banan, han kan ju blir rejält stressad där inne (även om det blivit tusen ggr bättre!) och man vill ju inte spä på det... Bara att stryka medhårs och hoppas på en mer avslappnad häst nästa gång!
 
Många ord om en liten start.. Igår blev det iallafall uteridning och bus i skogen! =)
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Åsa:

skriven

Ser ju som sagt väldigt fint (och ashögt) ut ända till slutet. Ser att du satt lite löst där för ett litet ögonblick :)

2 Angelica:

skriven

Hihi ja för ett litet litet ögonblick kändes det lite ostadigt.. ;-)

Kommentera här: