...

Hej hopp!

Har ju den senaste tiden skrivit om att jag är så glad att poletten äntligen trillat ner hos Nenneman...Men hör och häpna - idag har den trillat ner hos mig också!!

Jag blir ju väldigt ofta stel och stum i mina armar när jag rider, framförallt i hoppningen. Idag kämpade jag verkligen med att med all min kraft (tankekraft alltså) att gå emot mina reflexer och vara lite snäll mot min hästs mun. Det fungerade bra till slut och resultatet blev faktiskt ganska lyckat, allt blev så mycket lättare!
Något som inte alltid är så lyckat är att jag inte har någon som helst koll på i vilken galopp min häst landar i...fick rida runt på samma volt med samma fjuttiga hinder i säkert 10 minuter för att hästkraken inte vill landa i vänster galopp. Arnold säger att det förmodligen är mitt fel men att han inte riktigt vet vad jag gör fel...han "lagade" nämligen samma fel förra hösten när jag var där på koncentrationsläger men kommer inte riktigt ihåg i vilka tåtar man ska dra i. Han tyckte att det var dags för en till lagning, så kan han förhoppningsvis säga hur man gör sen... Men det får bli efter Nenne och Russins lilla sommarvila.
Det positiva är ju att han är en jävel på att galoppera i förvänd galopp - men bara när han vill =/ Han är inte alltid så lätt den där hästen, när han har bestämt sig för något så är det så!
Det vart till slut en lyckad träning även om vi fick kompromissa med den där vänstergaloppen, till slut fick jag iaf till något som liknade byten och kunde rida på utan att bråka med honom. Men mest nöjd är jag som sagt med mig själv =)
Russin var för övrigt väldigt fin idag och överträffade sig själv (igen), poletten har trillad ner även hos henne och Åsa! Kul när man känner att det i alla fall går framåt och att allt slit är värt det =)

Nu blir det sängen och upp till jobbet imorgon!

Kram =)