...

God morgon!Tänker inte älta helgens skittävling allt för mycket. Bara bryta ihop och komma igen.För en kort sammanfattning så blev min dröm nästan en sanndröm...jag har ju svårt att memorera banor (är kanske inte den mest stresståliga människan här på jorden) och vi fick ovanligt kort tid på oss att gå banan + att jag var start nummer 5. Lite lätt panik... jag som annars var ute i så himla god tid. Typiskt! Om jag inte är stresstålig så är Nenne ännu mindre stresstålig och han var inte alls med på den lilla spurten vi fick göra. Jag var väldigt besviken och arg, något jag inte brukar bli...men nu är så himla fin hemma. Det har aldrig varit roligare att rida honom till vardags än nu. Mjuk, avslappnad och med på noterna, då känns det som att man åtminstone kan förvänta sig att komma runt banan. Från och med nu kommer jag i alla fall inte planera in mer tävlingar på samma sätt som förut. Vi tränar på i bästa mån så länge han vill istället. Så åker vi kanske ut på något lägre när vi känner för det =)Har egentligen ingenting emot att åka och tävla lägre klasser med honom, men känner att då kan jag lägga tiden och pengarna på träning istället, det kommer ge oss (mig) mer rent utvecklingsmässigt! Så ikväll kickar vi igång den nya planen med Arnoldträning! Det ska bli himla kul, var lääänge sen jag träna nu!