...

Man kan säga att den där mardrömmen jag pratade om häromdagen hade varit ett ganska bra senario såhär i efterhand... Tävlingen igår gick verkligen inte alls bra.

 

Vi åkte i tid (efter att ha behövt gå upp astidigt eftersom klippmaskinen krånglade kvällen innan och jag hann inte göra klart allt, inte ens klippa klart hästen..) och kom fram alldeles lagom till att kunna kolla läget och fixa innan det var dags att lasta ur och fixa alla förberedelser och sitta upp. Alla hästar jag sett innan hade varit ganska spända inne på banan så jag koncentrerade mig på att han skulle lyssna på mig. Många övergångar och sidvärts. Han kändes fin, lagom avslappnad och lyssnade ganska bra. So far so good!

 

Inne på framhoppningen var han också bra till en början. Hoppade lilla flera ggr och sen räcket några ggr upp till ca 1,10 -1,20 innan jag tog oxern. Då hoppar han över hinder stöden, tar det igen och samma sak...och sen vill han inte hoppa mer, inte ens räcket. Han bjuder men ångrar sig. I samma stund börjar snorungarna ropa in mig på banan (ursäkta uttrycket men jag meddela dem vänligt två ggr att jag kommer snart, dom kanske såg att jag hade lite problem..), i vilket fall som helst kom jag inte över ngt mer hinder, inte ens på banan.

Han var inte direkt spänd (som annars brukar kunna resultera i överhoppning eller vägran) utan det kändes mer som att han bara inte ville. Han blir lixom osäker när han hoppat sådär stort, frågan är bara varför han gör det??

 

Jag tror verkligen inte att han gör det för att vara dum, men jag har också svårt att tro att han har ont ngn stans, det har verkligen börjat lossna på marken nu o där känns han super, avslappnad och mjuk. Men igår var jag i stort sett villig att köra in honom till kliniken på en gång för att kolla upp det. Idag är jag lite lugnare och tänkte att jag ska känna lite på honom i veckan och hoppa några låga oxrar för att se vad han gör.

 

Han gjorde ju precis samma sak på Rådmansö där vi trodde att det var underlaget och en övertaggad häst som gjorde det. Sen har han ju haft lite hoppvila men hoppade bra både på Agneta träningen, John träningen och hos Åsa. Hemma i fredags tenderade han att göra lika som igår på oxern.. även hos John men inte alls i samma utsträckning. Då pratar vi inte höga eller breda oxrar, runt en meter.

 

Inte alls roligt, igår var jag verkligen uppgiven - Nenne som alltid hoppar... Får som sagt känna av lite i veckan o se vad jag ska göra =) Aldrig en dålig idé att kolla upp honom ändå kanske.