...

Även fast jag har haft min häst i 7 år så tröttnar man aldrig på att få höra att ens häst är fin...ännu roligare är att höra att vi passar väldigt bra ihop! Bara det kan man leva på en vecka till eller två.. =)

Träningen började, som vanligt, med att se till att ha hästen framför skänkeln. Denna gång skulle vi bara skritta över en plastmatta, jag tror att alla blev avslöjade när hästarna tvärvägrade och sen inte tog skänkeln framåt. Men efter bara en övertalning så gick Nenne över mattan så fint (ni som känner honom sen innan fattar att det är något slags mirakel..vattenmatta under hinder är en sak, men att gå över..!). Efter mattan skulle vi travhoppa en vattenmatta (vanligt hinder) och sen sakta av till skritt och skritta över den andra mattan som hela tiden bytte plats och form. 
Vi gick sen över till alla kolla att hästarna tog sidförande skänkel, roligt nog var detta precis samma övning som jag tragglat på här hemma några dagar!

Efter det gick vi över till att hoppa ett hinder på volt, Nenne och jag blev återigen avslöjade - han vägrade att landa i vänster galopp...Efter lite övertalning så gjorde han det motsträvigt. Efter det fick vi göra några korta/trånga svängar för att sen gå över till att hoppa en bana.  

Till en början imponnerade vi inte särskilt mycket, Nenne var på sitt "kasta med huvudet och inte acceptera bettet humör". Jag nästan hörde Johns suck genom ridhuset när vi började med värsta kråkhoppet och bråkade oss fram till nästa hinder... Då är det fina när man har två tyglar - bara att lätta på "stångtygeln" och rida med vanliga bettet. Ridningen blev bättre och bättre för varje hinder och till andra rundan var han super!

Förresten så har jag anmält mig och Nenne till våran första 130 nu, så länge som jag mesat med den höjdens så kände jag att det var dags. Vi har ju tom placering i 125, 5cm extra borde ju inte göra ngn skillnad... Första helgen i Maj smäller det! Kul att ha ett  kortsiktigt mål framför sig =)